söndag 29 november 2015

Jag lägger mig platt


Jag lägger mig platt
vill inte va med
Hör
Lyssnar inte
Flyttar bort
Låter nån annan fixa
Allt är för stort
Det bekommer mig så
Det bekommer mig inte

Allt går så snabbt
Man scrollar i sin feed
Slutar chockas
Orkar inte
Så mycket hat
Så kallt mänskor slaktas(!)
som om de inte älskat, sörjt och drömt
precis som jag

Fullkomligt maktlös
(OK - blasé)
Det nya Tillståndet
Man hoppas ens nära får finnas
men man kanske inte bryr sig längre
Gud förbjude
Fast dör gör vi ju ändå så småningom
Vi är väl inte mer än pjäser
Bäst att stålsätta sig

Man får gå vidare
eller få knuff

Ja, vad är livet
Kanske inte så märkvärdigt ändå
Eternity bores me,
I never wanted it
Ni vet, anyway
Så man går till sitt jobb
renoverar sitt hem
fikar
dricker sitt vin
avhandlar världsproblem
återgår
kanske gråter
skänker en slant

Märker ingenting

Jag lägger mig platt
Kokar ner till nåt hanterbart
Men världen är så fucking trasig
Och jag trodde mer om mig själv
Borde kämpa
göra skillnad
Men här sitter man
som ett jävla våp
Lever life
och är glad
för att inget bekommer en
Än


Vem är jag egentligen?

onsdag 22 juli 2015

Throwback pre-Shanghai. Kontrasten livet då livet nu.

(Kom att tänka på ett litet tvärsnitt av mitt liv jag plitade ner under en inspirerad stund på väg mot Shanghai för snart ett år sedan. Blir genuint avundsjuk på mig själv när jag läser det men you just keep living until you're alive again, right?)

Tvärsnitt.

Sitter på ett plan mot Shanghai. Jag ska bo där ett halvår och kan inte låta bli att sitta och flina så jag nästan gråter. Det bubblar i hela mig. Kroppen måste tro att jag är fullkomligt nerkärad. Det kanske jag är också. En helt otroligt snygg kille gick förbi mig i gången nyss. Han tittade inte ens på mig, men jag såg hur han var så fin mot farbrorn som behövde resa sig upp för att han skulle kunna komma förbi. Fullkomligt urgulligt. På typ tre sekunder har han gjort ett fint avstamp i mitt lilla hjärta. Älskar den känslan, när någons uppenbarelse får en i tillfällig chock. En omedelbar connection, som visserligen är mer spännande om man inte bara ser utan också blir sedd, och om allt går väldigt snabbt. Om det är över på någon sekund och man undrar om det verkligen hände. Ett intensivt ögonblick som man vet inte kommer leda till någonting. Eller när man är på klubb och vet att det visst kommer det.
       Han hade hörlurar i öronen, såg jag. Korallröda, fina. Undrar vad han lyssnar på. Jag ser honom inte längre och hade inte kunnat beskriva honom mer än att han är mörkhyad, välbyggd och ler med hela ansiktet. Och att han är artig och snäll. Herre Gud. Men jag vet att detta är ett klassiskt fall av kommer-inte-att-hända-någonting och det gör mig ingenting. Det är fint ändå.
       Själv lyssnar jag på Layer Cake med Fritz Kalkbrenner. Får fruktansvärt fin feeling. Inser att det är sådana här stunder som ger mitt lilla liv den extra skjuts den behöver ibland. Stunder när man får en smärre men behaglig chock och avbryts i sitt molande tanketugg.

Mannen i sätet snett bakom har sovit som en stock sedan vi lyfte. Tjejen i sätet framför ser jag bara hårkalufsen av. Den är rödbrun, lång och lockig och rör sig neråt, långsamt, och så snabbt upp. Åt höger ett tag men nu sömnheadbangar hon åt vänster. Jag motstår frestelsen att nypa tag i en slinga och snurra den runt fingret. Onödigt att vara creepy. Hade åtminstone velat blåsa upp min nackkrage och ge den till henne men den ligger instängd i hyllan ovanför några säten framför mig.
       Jag kan absolut inte sova. Måste vara vaken så att vi inte störtar. Tänker mig typ att ena vingen går av och vi singlar ner som ett dåligt pappersflygplan mot marken. Funderar på om det är dumt att ha skorna avtagna och andra absurda saker. Vilken total panik jag hade fått om något hade hänt. Vilken panik jag har nu då helt plötsligt. Och då är det enda som händer att vi har påbörjat landningen. För varje litet kill i magen tror jag att vi är på väg ner i avgrunden. Brukar vara förbannad på folk i vanliga fall. Men dagens flygning går faktiskt väldigt smidigt än så länge, det måste jag trots allt tillstå. Men när folk sitter och ser ut som att ingenting har hänt när hela flygplanet skakar – alltså, jag blir så arg då. Kommer ihåg första gången jag var på ett plan som skulle svänga precis efter start. Skrek som ett barn, trodde verkligen att livet var slut då. Tur jag reser ensam nu, då måste jag vara lite cool. Men vänjer mig aldrig vid att flyga. Dessutom missade jag att de delade ut gratis vin nyss. Sånt oflyt hela ti’n.
       Jag äter godis för att distrahera mig själv. Chokladen har smält lite grann av värmen från mina lår när jag försökte gömma påsen för besättningen. Fick för mig att de skulle ta den ifrån mig, vilket är märkligt då den uppenbarligen godkändes i säkerhetskontrollen. Men min vän, Elvira, sa att jag borde ta vara på det här godiset för att jag kommer sakna det i höst annars. Så då får man skydda det så gott man kan. Snart är det dock bara punchpraliner och Mintolux kvar. Hade egentligen köpt dem till Elvira, men jag gillar också tantgodis ibland. Så det slinker också ner. Hon tyckte jag var gullig som kom ihåg att hon gillar särskilt punschpraliner. Men jag sa att det är sådana saker jag kommer ihåg. Jag är ju en finstilt person. Att jag sedan har svårt att komma ihåg de grundläggande sakerna i livet, typ hur makroekonomi funkar och hur jag är släkt med mina släktingar, det är en annan femma. Jag klarar mig fint på mitt vis tycker jag.


Nu börjar vi verkligen landa. Vågade titta ut från fönstret nyss och såg små engelska byar under molnen. Önska mig lycka till! Bara två förfärliga flighter kvar, varav jag alldeles säkert kommer dö på någon av dem! Nä, då. Skämt åsido. Hörs snart igen.

fredag 17 juli 2015

Jag älskar dig, men hej då.

Välkommen till min hjärna. Vänligen spänn fast säkerhetsbältet. Senast för två timmar sedan lovade jag min pappa att om han och mamma bygger pool så löser jag barnbarn till dem. Nu, vid närmare eftertanke, konstaterar jag att det var ett tämligen dåligt löfte. Jag kan väl för fan inte ha barn. Eller, som någon sa till mig: jag kan väl inte älska.

Jo då. Visst kan jag det. Bara det senaste året har jag lyckats älska två män på bara en kväll vardera. Om jag är lättfotad och lättnerkärad? Mjo, kanske. Jag har åtminstone hållit mig ifrån att dras ned för långt i kärleksträsket. Dragit ursäkter som att "du har din shit together lika lite som jag" och "han har ju faktiskt börjat tappa lite hår så det går ju inte". Ni vet. Som man ju resonerar. Anledningen? Jag ska ju göra karriär! Och jag fattar inte hur andra löser detta att både hinna med fet success och sen också kids och hus och man.

Men vem fan är jag egentligen, som tackar nej till kärlek. Ni vet, när man ligger där dagen efter och känner att man fucking älskar mänskan. Och killen får panik när man basunerar ut att jag har minsann inte tid för dig, hej då.

fredag 30 januari 2015

söndag 25 januari 2015

Alltså den här sjuka fucking världen

Från artikel i dagens DN. Diskuterar likheterna mellan den Saudiarabiska staten och IS trots saudiernas påstådda avståndstagande från denna grupp:








































Mår så illa nu.

lördag 24 januari 2015

Hornaryd Karstorp 5


Men alltså vad ÄR det med det här huset och videon som gör allt så kusligt?!?! SÅ gulligt egentligen ju! Dock vart till salu i ett år, såattee

För övrigt GALET att man kan få så mycket hem för 1 375 000:-. Det får du 35 kvm dålig etta i Högsbo för.

Vilka jävla val man behöver göra här i livet alltså. ORIMLIGT!

Det enda jag vill

Det enda jag vill just nu är

1) att starta karriären
2) att ha en fast röv

Allt annat spelar kvitta. Skiter i dudes. Skiter i att sköta mitt hushåll. Pallar inte festa. Jag vill bara tjäna fett med cash och få tillbaka min fotbollsröv.

onsdag 21 januari 2015

Det här med en vardag i total avsaknad av rutiner

Det är en förbannelse. Jag kan inte leva normalt om jag inte är tvungen. Nu några dagar har jag inte haft några måsten. Vad händer då? Jo, jag går och lägger mig vid halv tre på natten, sover till lunch, äter glass till frukost, slösurfar i nio timmar, äter chips till middag och så repeat.

VARFÖR KAN JAG INTE VARA NORMAL

lördag 17 januari 2015

Det finns alltid plats för efterrätt, det är det jag alltid sagt!


PS - Det behöver faktiskt inte vara ett skämt när man gör så här. Det kan faktiskt vara så att man helt enkelt är väldigt sugen på Frödinge kladdkaka. (Med lite salt på).

SÅ rimligt

söndag 11 januari 2015

Plugg-grotta

Jo men jag har faktiskt varit ute i friska luften ett par gånger under de senaste dagarna men om det har varit för att gå 50 meter till affären för att köpa godis säger jag inte.

MVH

Ni kan alltid få mig så lätt

Alltså, jag svär, jag kan typ bli kär i folk efter att ha kollat på deras Spotify-listor.

Måste vara mer systematisk.

Note to self.

lördag 10 januari 2015

Men lille vän


Inte så god jul önskar SGS Studentbostäders hund

Herregud


Har ni någonsin sett ett tradigare väder? Alltså LAMPAN LYSER och klockan är 12.39. Tror jag stannar inne. I dag också. Som om jag hade något val. Eller vänta - är det lite blått bakom molnen? Nä, det var det inte. Och just det, det spelar ingen roll. JAG MÅSTE PLUGGA.

MVH fortf. student

That feeling



lördag 3 januari 2015

No offence, men

VAD ÄR DET SOM ÄR KUL MED DE HÄR AFFISCHTAVLORNA? VA.

Jag förstår inte trender.