Det allra konstigaste i kråksången var att den uteblivna uppskattningen av Solveigs hushållsnära tjänster egentligen bara ledde till att hon utförde mer och fler av dessa. Monkan hade skickat ett citat en gång: "Don't do more of what they do already not appreciate". Men var det verkligen säkert att familjen inte uppskattade det Solveig gjorde för dem? På Instagram hade hon sett en amerikansk mamma tipsa om att från en dag till en annan avveckla sina insatser. För att se vad som hände. Solveig var inte kaxig nog att avveckla allt men hade under föregående år provat på upproret att i alla fall sluta stryka lakanen. I kampen mellan teveapparaterna som huserade å ena sidan hockey och å andra sidan trädgårdsprogram hade Solveig den senaste tiden också börjat höja volymen på "sin" teve i vardagsrummet, för att överrösta teven i rummet brevé. En blygsam protesthandling, men väl ett steg i den riktning hon avsåg.
Tanken på att bli kvitt sina bojor, sina måsten - verkliga och upplevda - lämnade inte Solveig i fred.