Kraftverken har poppat upp som svampar i området i övrigt. Häromåret hade skogsägaren som äger fliken mark mellan oss och närmsta grannhus fått för sig att demolera hela marken för att fälla tillräckligt många träd för att det skulle kännas som ett kalhygge där också. Och skapa insyn. Insyn! Vi kan inte gå nakna längre. Är det ett privilegium att kunna gå naken?
Vindkraftverk och kalhyggen. Mina värsta.
Missförstånd mig inte vad gäller vindkraftverk - jag är helt för "grön energi". Men NIMB. Not in my backyard. NIAB. Not in anyone's backyard. NIAS. Not in anyone's sight.
Så stora som turbinerna är i det området är ohemult. Dystopiska monument över en värld som tappat det och lever på lånade resurser.
Ingen politiker pratar om att vi också behöver minska energibehovet.
I vilket fall är jag sämst i alla klimat- och miljöfrågor nuförtiden. Ser mest till mitt eget och mitt (hur i h****** hände det?). Men leker definitivt med att åtminstone jobba med en fiktiv figur som goes postal på vindkraftverk. Lite som när Klara i Klara och solen förstör en byggmaskin med sin "specialvätska". Fast mer en svensk övre medelålderskvinna som tappat det.
Vi får väl se. Kampen mot den gröna energin fortsätter.
Skojar.
Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments