När Solveig kom innanför dörren hade det redan börjat mörkna. Vis av tidigare erfarenhet visste hon att det blev kolmörkt här på holmen, så äventyret att leta upp och sätta på huvudströmmen *någonstans på östsidan* fick bli ett problem för framtida henne. Motsägelsefullt, måhända.
För att inte bli besviken hade Solveig räknat med råkyla i stugan (den var given), någon sparv som ramlat genom skorstenen till öppna spisen vars spjäll skulle ha fastnat i fel läge, högar av mus-skit i skåpen, minst ett par-tre avlidna möss i samma skåp, vindknak vid gavlarna, elfel, möglade grejer. Ingenting skulle vara redo eller funka. Det var så Solveig brukade tänka om de flesta prylar, situationer och tillställningar och hittills hade det tjänat henne väl på så vis att hon aldrig fann sig överraskad av olika typer av elände. En äkta realist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments