Mitt lilla liv,
att jag fått ett.
Tänk att mamma och pappa
ville ge mig
Mitt lilla liv,
så skört och fint,
lyckligt och olyckligt.
Min verklighet.
Lika unik som alla andras.
Mitt lilla liv.
Det största jag äger.
En ömtålig sak jag måste ta hand om.
Varsamma händer
Kanske inte alls.
Mitt lilla liv.
En chans,
att göra något bra,
att växa och älska.
Men för vem då.
Kanske behöver man offra sig
på något vis.
Mitt lilla liv.
En berg- och dalbana.
Jag väljer ju
att njuta av åkturen
eller hoppa av.
Leva fullt ut,
det vore inte en sekund för sent.
Mitt lilla liv,
fyllt av drömmar, ambitioner.
Nederlag.
Ett fyrverkeri
med 24 år lång stubin.
En tvekande vår,
eller tvekar den egentligen.
Mitt lilla liv,
som bara jag kan styra.
Ingen Gud att tala om,
ingen som kan berätta
att det blir bra till slut.
Ingen som kan säga,
att det är här,
precis här,
jag är menad att vara.
Bara jag,
men världen är så stor.
Jag letar.
Kommer alltid leta.
Mitt lilla liv.
Mitt enda liv.
En chans.
Så vad gör man
när ens lilla liv
känns så oändligt långt
och samtidigt så kvävande kort.
Så förbannat, kvävande kort.