fredag 5 juni 2020

Apropå klimatkris, pandemi & rasförtryck


Viktigt: detta inlägg syftar till att belysa utbredd moralisk och vetenskaplig handlingsoförmåga. Det gör inte ett likställande med Förintelsen och nazism, även om det använder exemplet som trigger.

"Inte nazist, men...".
Text som jag printscreenat nånstans ifrån, men inte kommer ihåg var.


Kompis, du är väl en god människa?


Du läser ju nyheterna, har bra värderingar och är vettig. Du har ju koll på the do:s and the don't:s. Vi är ju vänner sen länge. Samma bakgrund, samma referensramar.

Jag ser att du älskar de dina. Jag ser att du älskar livet.

Så varför känns du plötsligt främmande? Varför känns det som att du går omkring som om du inte hört? 

Vi vet väl lika mycket om hur världen ser ut? Vilka krafter som spökar och vilka kriser som kommer härnäst.

Varför ser jag dig då under radarn, mest? Göra allt som alla andra? Inte vara värre än de, men heller inte bättre.

Varför ser jag dig, som ändå är någon (- var någon), gå obemärkt förbi?

Var du inte ganska välutbildad? Upplyst? Ville visa vägen?

Brukade du inte svara mig?

Pratade inte vi, om hur världen borde vara?

Ser du inte möjligheterna som finns?


Kompis, du är väl en god människa? (Det är väl jag med).
- men vilka problem löser det?

onsdag 3 juni 2020

Det är hög tid att sluta sig till revolutionen

De odelat vanligaste sakerna jag får höra angående mitt engagemang är:

1) Du är så modig som (...).
2) Jag fattar inte hur du orkar.

Nu gäller detta framförallt klimat och miljö - också det i allra högsta grad en fråga om förtryck och orättvisa - men låt oss prata om varför ovan blir relevant även i relation till #blacklivesmatter.

Engagemang tar tid och energi. Det börjar med att du har en värdering som du kanske visar upp med en svart bild i flödet. Med den har du bidragit till att materialisera opinion. Det är superbra. Viktigare än vad somliga tror. Men sen, då? Vill du göra mer?

Det är viktigt att fråga sig i vilka frågor man faktiskt vill göra mer. Man behöver inte ha en åsikt om allt. Man behöver inte tycka allt är viktigt. Det funkar ju inte riktigt så, ändå!

Vidare är det viktigt att återkommande inventera sig själv i förhållande till både egna ambitioner och omvärldens behov. Lägger jag tiden där den behövs? Agerar jag på de frågor som faktiskt är relevanta nu?

Många människor hålls tillbaka av brist på tid - andra av image eller upplevd maktlöshet. När vi väl fastnar för en fråga, tenderar den ofta ligga oss lite väl varmt om hjärtat. Såsom i att vi väljer hjärtefråga utefter något vi (eller anhörig) själva råkat ut för. Inget fel i det, men det gör ofta att vi missar ett större perspektiv. Ett perspektiv som kanske i större utsträckning, och proaktivt, skulle belysa det som först fångade vårt intresse.

Ta en funderare. Vilket är ditt syfte som medmänniska? Hur ser din vardag ut? Vad behöver du förändra för att kunna leva i kognitiv balans - det vill säga, för att beteendemässigt leva upp till dina värderingar?

Troligtvis behöver du lösgöra tid. Mer än du planerat. Räkna med att designa om det så kallade vardagspusslet.

Troligtvis kommer du behöva förlika dig med att du är sanslöst viktig, och att vad just du gör, spelar roll. Att vad just du säger, har impact. Att din plattform är elektrisk, hisnande och med alla möjligheter att förändra världen. Inom psykologin talar man om att ha ett inre, snarare än yttre, kontroll-lokus. Effekten detta har i olika frågor, är påtaglig.

#blacklivesmatter. Upprättelse för människor som förtryckts och förtrycks. Människors lika rättigheter. Hur ska du ta dig an denna fråga, om du tycker den är värd att engagera sig mer i? Hur relaterar den till andra viktiga frågor vi, som samhällsmedborgare, behöver ta ett krafttag kring? Finns rentav synergier dem emellan?

Själv driver jag det gröna spåret. I detta fall belyser det hur vi, "bara" genom vårt leverne, förtrycker och skadar utsatta minoriteter. Hur vi förbrukar resurser på våra medmänniskors bekostnad, och åtnjuter allehanda privilegier utan att reflektera över att de ens är privilegier. Detta utesluter givetvis inte att jag, parallellt och däremellan, driver kompletterande, eller helt andra, engagemang. Men det är det spår som för närvarande är min ledstjärna och som jag har anpassat livet en hel del kring.

Faktum är att det är roligt att vara en aktiv medborgare. Meningsfullt.

.

Gör nu så, om du känner att något hindrar dig från att föra det engagemang du vill, att du gräver i vad hindret kan vara. Behöver du tid? Behöver du sällskap? Behöver du hjälp att prioritera sakfrågor? Behöver du en lyckospark, eller en snäll publik?

Sträck ut en hand!

Det är hög tid att sluta sig till revolutionen. 


(Apropå att ta sig tid för viktigheter)