I love beginnings

sa Louis Kahn.

Och jag. Som eventuellt har hundra diagnoser.

Ingenting är heligt för nu roffar vi åt oss

Min tid är tidig morgon. Svinottan, nästan. Tiden innan något i världen får göra anspråk på en. Den infaller med fördel under de mörka månaderna (dvs: innan ens dagens ljus får göra anspråk på en).

Häromveckan såg jag en reel med en tjej som hade spelat in sin sån stund (hon läser och skriver och dricker te och myser i mörkret) och beskrivit den så som jag själv hade beskrivit den. Hon tog sig friheten att definiera det som jag trodde var fredat från definition. Och nu är till och med den stunden lite nedsmutsad.

Nej, jag ska inte låta detta get to me. Men är det inte märkligt, så säg, att vi kommit till punkten att människor tjänar pengar på att bryta ner varenda fenomen, varenda nycker, varenda mänsklig tankegång, varenda litet beteende vi har för att skapa content. Det borde vara roligt att titta på men det är det inte längre.

Den moderna digitala världen är ohederlig och gränslös. Kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på.

Jag fortsätter scrolla.