lördag 25 oktober 2014

Häj

Vårt gym

Ett cardiohimmelrike

Besökte tygfabrik


De hade gått totalt loco med färgerna. Blev roligare bilder, förvisso!

Fnissig byggnadsställning

Besökte även ett företag som tillverkar möbler för typ kungahus. Jag gick LÖS med kameran. Alla andra tyckte jag var konstig och att möblerna var kitschiga. Jag hade superkul. Insåg att min inredningssmak tydligen sträcker sig ända till 'fruktansvärt överdådig'.

Men jag menar, vem hade INTE velat vakna i en sån här säng?

o.s.v.











Under denna tredagars field trip, som detta alltså var, vankade vi även längs med vackra West Lake i Hangzhou. Här är det många som vill ta sina bröllopsfoton.

Extremt många. Men jag klagar sannerligen inte. Hur gulligt är inte detta liksom?






Fina killar. Arbetarklasskillar.


Resan avrundades med besök på teplantage med tillhörande museum. Fram tills att vi tog reda på att "china" faktiskt är ett ord var den här texten så fasansfullt rolig tyckte jag. Heavy load liksom. Efter det var den bara lite rolig. Gotheburg <3

söndag 19 oktober 2014

Sammanträffanden ♡


Tre tjejer (och en kille) får reda på att de alla ska till Shanghai hösten 2014.
De flyttar ihop i en lägenhet där.
En av dem reser från Göteborg. Resterande två reser från Växjö och känner inte varandra från början.
Det visar sig att alla tre har med sig exakt likadana hårspray hemifrån, från ett märke som absolut inte är så vanligt ännu.

Uppgift: räkna ut sannolikheten att detta faktiskt händer!

Kunde varit jag

Alltså, den här killen. Kan vara min okända son.


lördag 18 oktober 2014

Superspeciella






Vi fick alltså hela den här resan gratis. Inklusive finemat och precis allt. Spenderade inte en fucking spänn. Sinnessjukt, men jag klagar inte!

tisdag 14 oktober 2014

I dag.

Fem sätt att behandla djur







Söta barn igen!



Sånt som jag (och min spanjorvän också, som tur är) tycker är fantastiskt vackert. Fransmännen tyckte vi var helt galna som ville fota skräphögar. Kan ändå förstå dem.





En styck gata i gamla delen av Shanghai


Apropå senaste inlägget.


Det är lugnt, ingenting håller på att gå åt helvete.


Här är jag just nu. I ett burspråk, i en 135 kvadratmeter stor lägenhet värd 10 000 000 SEK, i ett inhägnat compound som heter One Park Avenue som har vakter vid ingångarna dygnet runt. Utanför har vi Shanghai, en stad med 23 miljoner invånare. Varför vi skulle behöva vakter för att skydda oss mot dessa känns dock fortfarande lite oklart, då vi alla konstaterat att vi känner oss minst tre gånger så trygga här som hemma. Vi håller inte ens hårt om väskan om nätterna.

Trettiofem våningar nedanför ser jag att vinden böjer träden. En mamma med sin småtting går precis ner till området med poolen som ska vara av "olympic size", men som är 'under maintenance'. 'Under maintenance' i två-tre månader sa de. 'Varför kan de inte fixa det snabbare?', tyckte vi när vi flyttade in. Vi betalar ju för en pool. Gym har vi i alla fall, men vi går på ett annat, lyxigare sådant i stället.

Hösten, och den annalkande bitkalla vintern som tydligen slår till som en örfil snart, gör sig påmind. Vindpustarna flåsar och viner utanför det tunna fönstret och jag oroar mig lite för om lägenheten kommer vara tillräckligt varm när det blir sådär kallt ute. Jag tar på mig de fina strumporna som farmor har stickat och lyssnar på musik på Spotify Premium som jag betalar 99:- per månad för; lika mycket jag betalar per månad för att vara med i Akademikernas a-kassa och lika mycket jag betalar per månad för hemförsäkringen på min förstahandshyresrätt hemma. Just nu lyssnar jag på Miguel & Kendrick Lamars 'How Many Drinks?'. How many drinks will it take you to be with me, sjunger de. Det är en väldigt sorglig textrad tycker jag. Byter till Miguels 'Pussy is Mine' istället. Inte för att den är mindre sorglig.

Jag tittar på husen mittemot och på detaljerna i mitt rum. Ytan på husen här har börjat krackelera, fastän de är byggda relativt nyligen. Listerna bakom min säng har fått väggfärg på sig. Inne på toan har färgen i taket börjat bukta ut av fukt. Jag ser att en lagning har gjorts på ett ställe, men snyggt är det inte. Allt i vår förhållandevis lyxiga lägenhet ser väldigt tjusigt ut vid första anblicken men det märks att även vårt fina fort är väldigt hafsigt gjort. Precis som allt här i Kina. De bygger upp så fort det bara går, och efter alldeles för få år får de riva igen. Snabba kast är vardag. Häromdagen när jag skulle till skolan gick jag som vanligt förbi en av klädesbutikerna längs med Changde Road. Tänkte att jag måste gå in där någon dag. När jag var på väg hem lite senare på dagen var butiken tömd och man hade redan börjat renovera inför nästa affärsverksamhet. Samma sak hände med min stammisfruktbutik. Plötsligt var den borta, men jag hittade den sen i en lite mindre lokal ett stenkast bort på samma gata. Butiksföreståndaren var den första local jag känt igen, förutom vakterna i vårt hus. När jag såg att hon var samma kvinna som i förra butiken pekade jag på henne och sedan mot där hennes butik legat innan. När hon till slut förstod sken hon upp. Jag kände mig otroligt nöjd. I hennes gamla lokal låg nu ett skrädderi där de börjat sy upp täckjackor inför höst och vinter. Bara dagar efteråt var hela lokalen smockfull med plagg.

Ömsom stannar jag upp, ömsom läser jag i Kahnemans 'Thinking, fast and slow', som en kompis lånat ut till mig med motiveringen att jag kommer älska den. Kort och gott handlar den om att kontrollera sina tankar. Det kan vara bra att kunna i min framtida karriär, tänker jag. Och ja, jag älskar den, precis som han trodde att jag skulle göra. Men när jag stannar upp tänker jag på annat. Småsaker som att jag är sugen på kaffe och andra saker som att det snart kommer bli så smoggigt här i Shanghai att man tydligen kan rita i luften. Det låter kul, tänker jag först, men inser sedan vad det innebär. Sen läser jag en fantastisk och förfärlig artikel om ebola och undrar om världen har en jävla aning om vilket enormt hot vi står inför. Scrollar förbi en nyhet om att IS dödat 58 personer i en självmordsattack. Igår skämtade jag och en kompis om att hon skulle åka ner och strida lite mot dem, när hon ändå är i Jordanien på semester i två veckor. Läser om en troligtvis förödande tyfon som kommer slå mot Indien. Reflekterar över hur mycket kött man äter här i detta blixtexpansiva land. Tänker på Putin. Tänker på att Bangladesh, världens mest folktäta och ett av världens fattigaste länder, troligen ligger till en femtedel under vatten inom en överskådlig framtid. Läste en artikel där en intervjuad bengal menade på att de knappt inte har någon kunskap om vad t.ex. global uppvärmning egentligen innebär. Tänker på att människor fucking svälter ihjäl och vi bara famlar och föder nya ungar och bygger upp och river ner och konsumerar tills vi dör om vi inte utplånas av ebola först och vi budgeterar och kämpar för feminismen eller valfrihet och ingen har minsta kontroll överhuvudtaget, egentligen.

Men här är jag just nu. I ett burspråk, i en 135 kvadratmeter stor lägenhet värd 10 000 000 SEK, i ett inhägnat compound som heter One Park Avenue som har vakter vid ingångarna dygnet runt. Jag sätter på Taylor Swift och läser en artikel med titeln: 'Zlatan sade att vi skulle göra mål'. Senare idag ska jag på pet market och ikväll ska jag kolla på en riktig feelgood-film och kanske laga nånting gott vegetariskt. Kanske gå till gymmet, också. Vi fick tre månaders medlemskap där för 176 SEK i stället för 2230, inklusive en timme personlig träning, en kroppsmätning och en skönhetsbehandling. Om någon månad ska vi resa till Zhangjiajie, som ser ut som Avatarvärlden, och i övermorgon ska vi på betald resa/övernattning till modevisning i Suzhou. Vi är ju nämligen västerlänningar och de älskar oss här. Vi får nog sitta på front row.

Så allt är lugnt. Ingenting håller på att gå åt helvete. Ville bara att ni skulle veta det.

lördag 11 oktober 2014

Lite story of my life atm

Lägger grunden för förfärlig fylla med Pasta Rouge

...och Process Cheese


Fast Car

See my old man's got a problem
Live with the bottle, that's the way it is
He says his body's too old for working
His body's too young, to look like his
My mama went off and left him
She wanted more from life than he could give
I said somebody's got to take care of him
So I quit school, that's what I did

You got a fast car
Is it fast enough so we can fly away?
We gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way



Gulp. Varje gång.

King Carter


Ska adoptera dig, Carter!