fredag 5 augusti 2016

småtimmarna de mina

stannar envist uppe
svettig, illamående
ont i halsen ont i skallen
gå föfan och lägg dig!

nej, måste ha mina småtimmar
måste upp tidigt också för den delen
vill ha allt av natten
allt av dagen
allt av allt

(fomo)

kollar ett avsnitt till, bara för att jag kan
har redan sett det sju gånger

MIN TID

vaknar ful
trött
hinner ingenting
halsar koffeinbrygder
går en dag till

det är lugnt
jag kan ju börja leva bättre när jag vill

dekadens looks good on me
vi säger så

onsdag 13 april 2016

måndag 7 mars 2016

Nej, sorgen, låt mig va

Jag är ju så stark nu
Har ju byggt upp det här
Vill ju bara vara glad
Glömma bort att saker tar slut

Kan inte vara lycklig
Inte tänkande och lycklig i alla fall

Snälla morfar, ramla inte fler gånger nu
Förväxla mig inte med mamma heller
Se bara till att komma hem från sjukan
Håll dig klar
Dra dina fräckisar om du vill
Jag måste ju få visa hur fina möblerna från din och mormors källare blev i min lägenhet

Låt mig inte behöva släppa in sorgen igen

fredag 4 mars 2016

För övrigt

Jag är så jävla trött på gärningsmän.
(i allmänhet alltså)

Snälla, rara, älskade mänska

Så kom det sig att dokumentation från tämligen vanliga mänskors hem blev som nåt slags bättre substitut till inredningsmagasin. Plötsligt med tanke bakom varenda list, vas, blombukett, golvlasyr. Det kom sig att tämligen vanliga mänskor med tämligen vanliga löner i tämligen vanliga hem skulle bli som förbytta.

Hur har du gjort det???
Var har du köpt den???
SNÄLLA SÄG VILKEN FÄRGKOD DU HAR I LILLANS RUM
🍀👌😍😘(👩🔫)

Vad det gjorde med de tämligen vanliga mänskorna på lång sikt var ännu okänt. Det enda som var säkert var att många av dem la varenda peng de hade på marmor, mässing, rosenskärmar och karmstolar och på köpet blev tämligen fattiga. Många skiljde sig också. Eller bara fick gå under jorden ett par månader p.g.a. den där nedra sammetssoffan. Nån födde för tidigt för hon var så stressad över renoveringen av det egentligen ganska funktionella femtiotalsköket. Än fler hamnade i skuld för de köpte Stockholmsförortshus de inte riktigt hade råd med. Krasch. Och så var det med det. Sen kom nya grejer man skulle ha och de tämligen vanliga mänskorna drunknade i allt detta.

THE END.

fredag 29 januari 2016

Förresten, veckans oväntade. Killen som blev intressant enbart för att han i nyktert tillstånd, mitt på ljusa dagen, vågade följa upp sin tidigare onyktra(?) fråga om han inte fick bjuda mig på middag. Jag tackade nej, förstås, p.g.a. den jag är. Men ändå. Fett oväntat, plötsligt intressant.

EDIT: Tackade 'ja' sen! Förtjänade han ändå. Mod e underskattat!

Lite så det är nu

De säger att jag måste bestämma mig
Vad vill du, Evelina? VAD VILL DU?
Jag vet ju inte.
MEN DU MÅSTE JU HA EN PASSION!
Jo tack.
DU MÅSTE BRINNA FÖR NÅT.
Men ja.
Jag gör ju det. Bara det att jag inte kan säga vad det är
Nåt större bara.
(De förstår inte. Hur skulle någon nånsin kunna det)
Går in i mig själv i stället
Målmedvetenheten kanske kommer tillbaka i ett annat liv.
Tills dess är jag bara en ambivalent och vilsen tjej med nån slags diffus, inre stubin som kanske inte leder till nånting alls.

Kostcirkeln 2016-01-29

Äter till middag:

Nutella med krokantströssel i
Saltlakritsflakesströssel
Delicatobollar
Bregott gourmet på ostriskakor
Havssaltade kokoschips
Parmesan

Cuz I'm a rock star + fuck u, that's why!