torsdag 9 juli 2020

Det är inte jag som behöver terapi, det är ni som behöver ta ansvar.

I många år har jag på olika sätt försökt sprida medvetenhet i klimatfrågan. Vid bättre eller sämre mod och energi, och på mer eller mindre exemplariskt sätt. Ibland i febril desperation, ibland i uppror mot precis det jag hållit för sant.

När jag skriver detta har jag ångest så det förslår. Jag försöker tänka normalt, men kasten mellan ’verkligheten om vi inte når klimatmålen’, och ’att gå igenom livet som en vanlig människa’, är för tvära. Acceptansen inför att Sverige inte skulle gjort vad Sverige kunde, när vi kunde göra det, infinner sig inte. I stället växer sig distansen mellan mig och mina medmänniskor större. Vilken framtid är ni på väg emot? Vilken framtid är DU på väg emot? (Vilken framtid är jag på väg emot?)

Jag är övertygad om att vi kan bromsa klimatkrisen. Inte nödvändigtvis att vi kommer göra det. Men att vi kan. För varje person som är intresserad av att återställa den balans, som just nu ser ut som så att medelsvensken lever som om hon hade 4,2 jordklot, är det dags att hitta samma övertygelse. Vi kan inte ge våra barn en jord som inom bara decennier riskerar bli obeboelig. Vi kan inte lägga varenda peng ur statskassan på brandflygplan eller att reaktivt lösa ytterligare en pandemi som orsakats av att vi inte kan låta djuren och deras livsmiljöer vara, eller att vi trots ohållbara utsläpp fortsätter flyga mellan världens alla hörn. Vi kan inte hamna i konflikt med varann över sinande färskvatten. Vi kan inte, genom vår resursövertrassering, tvinga fler människor att fly från översvämning och missväxt – eller för den delen mena att problemen löses genom att stänga gränserna när det sker. Vi kan inte tro att livet blir nice att leva, när vi innerst inne lider samvetskval och där bara fler katastrofala händelseförlopp hamnar helt utanför vår kontroll. Vi kan så knappt ta beslut i vårt vardagliga liv, om vi ser att framtiden är så osäker. Vi kan, helt enkelt, inte fortsätta leva som vi gör.

Och vi vet ju det.

Det är dags att inse att det inte räcker att ”inte vara värre än någon annan”.

För att komma åt den kritiska massa som är ”alla andra”, måste vi dock förstå att vi är lika mycket del av ”alla andra” som alla andra. Både du och jag behöver därefter kapitulera inför den ökända ”radarn”. Låta oss ses av den. Låta oss komma ut som framtidsengagerade inför den, och låta vårt leverne rannsakas av den. (Amen, ja!). För vad händer om vi fortsätter gå omkring och hoppas på att det inte är vi som avgör detta? Vi misslyckas. Vi misslyckas, för fan.

Det bästa är att lösningen inte behöver kännas så radikal. Det är obalansen i antalet engagerade som fått oss att tro det. Klimatkampen har hittills drivits av ett förhållandevis mycket litet antal människor. De är förvisso utbrända nu, men de gjorde en sak klar för oss: kakan/lasset/stråna måste delas!

("Det är inte jag som behöver terapi, det är ni som behöver ta ansvar!")

Det som behöver hända nu, är att du som lystrar till ”inte värre än någon annan” men ändå ”vill att jorden ska vara nice att bo på”, tar ett kliv framåt. Om du hejat på klimatengagerade i ditt nätverk, är det dags att också skrida till handling själv, och göra precis det du hejat på dem för.

Du vet säkert vilka saker det är du vill och behöver göra. Oavsett kan det vara smart att estimera dina nu-utsläpp på t.ex. climatehero.se, svalna.se eller klimatkontot.se först. Den stora skillnaden är sen att vi nu måste nå kritisk massa. Ska du med, ska fasen alla med. Det betyder att du måste dela med dig i dina nätverk. Av vad du gör, det du känner och sånt du undrar. Genom detta börjar vi byta ut vad som är ”det normala”.

Människor behöver se vad som är möjligt, och se en skiftning i vilka beteenden som premieras. Så även du. Connecta med och följ människor och organisationer som inspirerar dig åt rätt håll. Det mesta kommer sen på köpet, eftersom hela detta community gör sitt allt för att öka din medvetenhet ytterligare.

Känner du till ’The Six Handshakes Rule’? Den säger att alla människor på jorden är sammankopplade i som max sex bekantskapsled. Lek med tanken på hur snabbt vi kan få till en förändring utifrån den premissen. Vad kan du göra? Vad behöver du göra?


Det bästa med att vi gör som alla andra, är att en stor förändring kan gå snabbt.

Vad kommer du göra för att vara del av det?