Mitt sanna jag

Jag inser, när jag går genom tiden, att ett långtradarchaffisliv i mångt och mycket är det enda jag nånsin velat ha. Fulkorv, hinka halvljummet kaffe, små kyffen, sträckkörning, gobbajargong. Tystnad varvat med P3. Soluppgångar. Höra livshistorier. Köra söder till norr. Hoppa ut på gnisslande snö och titta upp mot stjärnorna medan jag pustar vita moln och låter kylan krypa in under skogshuggarflanellen. Lösa problem med händerna då och då. Få va mindful och bli klok.




Nu är den stora frågan givetvis: har jag en absolut bautakris eller är jag mitt LIVSÖDE på spåren?!?!