Det var efter många om och men som vi till slut bestämde oss för att ta den där jävla lägenheten. Den vi hade råd med. Mentalt stod vi fortfarande värd för tjusiga fester i en representativ Vasavåning.
Rum i fil. Åt flera håll.
Originalspegelpanel
Tummade klassiker
spännande facklitt
(platsbyggda bokhyllor)
Möblerbar hall
(runt bord m. liljor)
Personalingång (f.d.).
Drömmen om torplivet levde också. Avskalat liv.
Egen takt -- gökuret ticka.
Gill gång. Spetsgardiner, rosa pelargoner. Starka som bamburör runt våra skeva fönster. Flugorna surra tiss de dog, hade vi skullat rädda dem jämt hade vi inte gjort annat.
Bröstpanel i gräddgult. Det är givetvis inte vi själva som renoverat nästan nånting utan det liksom var så fint när vi flytta in.
En Klafrespis.
Klafrespisen ska svärtas. Jag uppskattar det. Det, att hänga tvätt mellan träd, skaka bolster. Metodiskt fösa ihop ludd från torktumlarfilter. Fast en torktumlare har man förstås inte här.
Skomakarlampor, saker i emalj. Öppen spis. Rallarrosor, blåklockor och gullvivor i porslinskannor och rent, rent, rent. Inga löss och möss.
En liten verkstad hade vi haft. En sån som i Pettson & Findus, fast med ordning. Skruvstäd i bänken, jämna hål i väggen, raspig radio, inga hipsters. Hipsters gillar gemensamma verkstäder i BRF:n. Det gör inte jag.
På radio varvas P1 med P2 och lokal, kristen radio. Vad vet jag, det är mysigt. Gillar psalmer. Ouppdaterat tempo.
Det ska vara jag och boden och mina olika humör. Det är min bestämda övertygelse att en mänska ibland behöver ryta ikapp med en rasp och hugga ved för sin ångest.
Här skulle bäras nattsärk. Mörkrädslan sen länge bortövad för kvällsvarvet runt huset.
Kanske om sommarn borsta tänderna utvid gaveln.
Kanske gå ner till sjön med en mugg vatten. Lyssna på storlommen, den svarande tystnaden. Komma ner i temperatur.
Vi skulle ha helt öppet fönster i sovrummet, tända ljus på nattygsborden, smörblommor, viol och rödklöver i små dricksglas, och knäppta händer, lugna andetag över lakanens sirliga monogram.
Det skulle bli ganska mycket ligga av. Bultande brinnande på en filt i gräset, sol över våra kroppar, ensamma i världen. Uppskattande smekningar och inga trosor under kjolen. Tillgänglig, kåt och härlig. Hålla varandra varma.
Långt ifrån stadens sus och brus. I längden: alltför långt.
Kanske en herrgård skulle vara bättre. Lite närmre stan. Nåt hippt jobb.
Kanske hade kunnat köpa en elbil? Tänka att det räcker. Om jorden ändå ska gå under är det väl bäst att njuta. Hålla för öronen, leva gött, helst inte prata om jobbiga grejer. Död av svält, panik och värme är något vi alla måste förhålla oss till. Snart.
Vår herrgård skulle vara gul, vad annars hade det vart för mening med allt. En inte för fancy gård med alltför fina material och jättehögt i tak och så, utan en rejäl variant med gedigna, mörknade brädgolv, och bubbliga fönsterrutor som får hjärtat att flimra till när solen strilar genom lövverken utanför.
På gårdsplan skulle det finnas ekar och en blomtårta, dvs. flaggstång med rundel i mitten och så en grusrondell runtom, så det riktigt river till när gästerna kommer för helgen. Tårtan (givetvis heter den så) skulle prunka av löjtnantshjärta och prästkrage.
På jularna skulle vi fylla trappen med granris och tända eldkorgar längsmed uppfarten. En allé är för högtravande, gästerna ska puttra förbi de välhållna ekonomibyggnaderna på höger sida och sen svänga upp framför huset. Uppenbart.
Huset är stort och alla barnen sover i samma rum och det är det roligaste på hela året. (Strävar efter att replikera så många Astrid Lindgren-miljöer som möjligt, jag blir lycklig då. Madicken-barnkammare, om nu inte det låter hur sjukt som helst, Kajsa Kavat-torg, Bullerby, Saltkråkanhandelsbod, Gullpianträdgård. Barnkammarvisionen kan jag också fått från Rasmus på luffen eller Katitzi och då är det kanske inte lika idylliskt. Ändå!)
Dagen innan julafton skulle alla kompisar anlända och så skulle vi samlas i köket allihop, koka kola, kura upp oss med raggsockor, olle och rödpang, prata om allt vi inte hunnit sedan precis ett år tillbaka. Fixa all mat, vara uppe till småtimmarna och ta sovmorgon på själva julafton. Familjerna skulle vi åka på olika håll för att fira med på juldagen. Mysigt.
Verkligheten.
Skruttig trea i Majorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments