5. Orimliga förväntningar

Dagen vaknade, och Solveig med den. Åtminstone misstänkte hon att dagen var igång utanför fönsterskivorna. Det fick den vara, här kunde hon inte ligga längre.

Solveig var själv förvånad över att varken ha förfrusit näsa eller tår, och framför allt över att alls ha sovit. Tacknämligt, för i dag skulle hon få gjort Allt. Stugan skulle bli färdigboad.

Det var redan uppenbart för Solveig att detta var en orimlig förväntning, men hade hon inte lärt sig rimliga förväntningar ens vid femtiosju, då var det nog inte läge att ändra sig nu heller. Stress och ångest var inget att hetsa upp sig över.