Att chefen noterade detta var egentligen världsligt. Solveig var en så kallad inventarie, eller dinosaurie, på Borås stad, och som sådan var man nämligen undantagen alla regler, ängslighet, och omorganisationer som konsulterna brukade hitta på. Dessutom var chefen, Monkan (eller ja: Monika, då) Solveigs bästa vän. Ja, de hade givetvis inte blivit bästa vänner medan Monkan var chef - hur hade det sett ut - utan under en festival de var med och anordnade när de var tjugo. Det var bokstavligen i en annan tidsålder. Ett universum sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments